tigermamman

Senaste inläggen

Av tigermamman - 25 april 2012 20:40

Det har varit så hektiskt den senaste veckorna, både på jobb och fritid. Svårt att få tid att tänka, vilket har varit både bra och dåligt. Vad gäller barn känner jag mig nu (tror jag) till freds med det faktum att vi är och förblir en enbarnsfamilj! Det blir bra så här, satsar på att ha det bra tillsammans med älskling och se hen växa upp!


Vi har haft det lite svårare på ekonomifronten dock, har svårt att få det gå jämnt upp varje månad, för många oväntade utgifter osv. Har haft ångest över detta i flera månader men hoppas nu på att vi ska få  till balansen i tillvaron. Tycker det är oerehört jobbigt att känna att pengarna inte räcker till ngt roligt längre, vill leva livet inte gneta hela tiden. Vi letar jobb närmare hemmet men jag vill egentligen inte byta har ett bra jobb nu, hoppas på att maken hittar ett så blir det iallfall lite bättre.


Av tigermamman - 12 april 2012 20:01

De senaste veckorna hoar gått fort känns det som, jag har lagt mindre tankar på det som gick förlorat och det börjar kännas som jag äntligen kan vara glad med det jag har. Igår satt jag och tittade igenom bilder från när vi för första gången irl träffade älskling i landet. Kärlek! Gud så jag älskar detta barn hen är verkligen det bästa som hänt oss!


Ibland oroar jag mig för hur det kommer vara när hen blir tonåring och hamnar i den livskris alla utom jag verkar ha hamnat i då, kommer hen känna sig berövad sitt kulturarv? Vi gör vårt bästa för att fira alla landets högtider men vi ör ju inga experter! Läser allt jag kommer över på ämnet adoption, läser otaliga bloggar sidor på nätet och är med i en adoptivmammor grupp på facebook. Försöker verkligen hela tiden ligga steget före! Ska försöka inte oro mig för mycket, det är ju många år kvar tills älskling är tonåring! Som tur är!


Av tigermamman - 29 mars 2012 13:36

Man brukar ju säga så men jag vet inte ifall jag håller med. Jag mår fortfarande lika dåligt över oförätter som skett 15 år tillbaka som saker som gjort mig ledsen på senare tid. Kanske är jag långsint, kanske är jag naiv som alltid tror det bästa om folk.  Det är lätt att tro att andra känner samma sak om mig som jag känner om dom!  Men så är sällan fallet.


Maken och jag har iallfall haft ett snack om hur vi ska göra, men inte direkt kommit fram till ngt. Vi letar jobb närmare hemmet för honom i dagsläget, bäst att ta en i taget och han är den som nog mest behöver ett nytt jobb. Det han har är mycket slitsamt och ger dåligt med lön för mödan så att säga! Jobb är dock enklast att få via kontakter och sådana har vi tyvärre ont om inärheten av vårt hem, så det går trögt!


Nåja, jag börjar fakriskt känna mig lite mer tillfreds med livet. Har börjat bearbeta sorgen över att det inte gick denna gången heller, får inte längre ett hugg i hjärtat varje gång jag ser småbarn eller söta spädbarnskläder...

kane iofs bero på att jag undviker dessa!


Av tigermamman - 20 mars 2012 14:10

Jag och maken gjorde "det rätta" inför vårt adoption av älskling. Vi flyttade ut från en storstad till en mindre närliggande stad, vi köpte hus med en trädgård och sen kom älskling in i våra liv och allt var fantastiskt! Men... vi reser båda långa sträckor varje dag till våra arbeten. Våra vänner bor tll större deln kvar i vår gamla hemort, vi har få vänner i vår nya omgivning och med de arbetstider vi har lär vi helt enkelt inte heller känna några nya vänner i vår nya hemort.

Jag har nu kommit i insikt att jag otrivs starkt, jag skulle verkligen vilja förflytta vårt hus som jag trivs i... närmare vårt gamla hem, maken kan däremot inte tänka sig att flytta! Min obehagskänsla bara växer :-( jag vet inte hur detta ska kunna lösas! Maken tycker vi borde skaffa nya jobb närmare hemmet, lättare sagt än gjort tycker jag. Jag trivs dessutom utmärkt på mitt jobb och vill hellst inte byta. Vad göra???

Man kan ju inte gå omkring och må dåligt hela tiden, kommer ju bli massa slitningar som tillstöut äter sig in i det mesta!

Usch!

Av tigermamman - 15 mars 2012 07:14

Jag har försökt komma till ro med resultatet av vårt senaste ivf den senaste veckan, men det är svårt att förlika sig. Häromkvällen satt jag och planlöst surfade på barnlöshet och nubblade in på en tråd opå familjeliv som handlade om att ofrivillig barnlöshet kan vara resultatet/symptomen på en imunologisk sjukdom, det finns olika versioner men andra symptom är bla ledvärk och problem med uppblåst mage.
Jag kände det som jag fick en rejäl örfil rent ut sagt, aldrig förut hade jag sett eller hört ngt sådant! Plötsligt fick jag en anledning och plötsligt lades hela skuldbördan på mina axlar.

Först kände jag mig glad över att kankse ha fått en förklaring på varför det inte går för oss, sen blev jag ledsen coh har haft svårt att sova och känt mig skyldig för att vi båda lidit så många år, varför har jag aldrig tidigare dragit dessa slutsatser, eller vågat ställa mig själv  eller någon läkare frågan???


Jag har haft ledvärk sen jag var barn, med åren har det bara blivit värre och värre, jag ahr aldrig fått ngn diagnos eftersom jag aldrig velat gå till läkare med det hela, av rädsla förmodligen för vad jag skulle få för diagnos. Uppblåst mage har jag också haft sen barnsben, jag vande mig så vid det att jag trodde det var normalt tills jag för 6-7 år sen på ett infall provade lactosfritt en tid och det blev mycket bättre, men inte helt 100%. Kanske är det istället så att jag har en imunologisk sjukdom, som även har symptomen barnlöshet, det skulle förklara varför det inte blivit ngt biologiskt barn, att vi vi fått missfall, när allt egentligen sett såå fantastiskt bra ut med allt vid varje ivf-försök. Varför har aldrig information om detta gått fram, varför har ladrig ngn läkare nämnt att ofrivillig barnlöshet är symptom på sjukdomar och uppmanat en att kolla ifall man är helt frisk??


Inte första gången jag konstaterat att man måste vara frisk för att orka vara sjuk... eller att man måste veta allt själv för att få hjälp.  Jag måste ta tag i detta och ta mig till en läkare, är det så att jag har det jag misstänker är det förvisso inte mycket man kan göra åt det, men det vore väl sjönt med ett avslut... så kan jag äntligen få sörja klart, ock kanske sluta tro på en spontan graviditet hela tiden kanske kan man börja med ngt prevnetivmedel så man slipper dessa hemska manstruationer? Så mycket kanske!!!

Av tigermamman - 9 mars 2012 14:20

ok, vi var överens, vi skulle göra ett ivf till, sen fick det vara oavsett hur det gick... nu har vi iofs ett embryo i frysen, men man vet ju att överlevnaden på det är kanske 75% så det kan bli inget alls när vi kommer dit... har inte ens ringt kliniken än, jag borde inte ens ha testat än men gjorde det igårkväll... var ju helt övertygad om att det var mensen som börjat och textet var ju mycket rikgtigt negativt.

Vi vet inte ifall eller när vi kommer göra nfgt FET... måste ta en titt på ekonomin för det men det kommer kanske till sommaren tidigast, eller efter. Egentligen tar det mig emot, jag tycker soc hade en poäng när de tyckte maken började bli till åren, iofs ligger min smärtgräns minst 3 år efter deras aftersom vi ville adoptera ett barn som var ca 1-2 år yngre än älskling, skulle vi göra FET efter sommaren skulle det barnet födas först nästa år och således bli 6 år yngre än älskling och inte blir varken jag eller maken yngre heller! Samtidigt vill vi ju inte "överge" det lilla pyret i frysen!


Kanske borde vi återuppta tanken på familjehemsbar som vi funderat på, satt och surfade lite på det igår och hittade en notering om att man måste ha ett eget rum till ev. familjehmsbarn.... hmmm vi har inga sovrum över, vi hade isåfall tänkt oss att det barnet skulle dela med älskling och vara i liknande ålder eller yngre och av samma kön så det arrangemanget kunde funka i längden... borde kanske höra emd familjerätten i vår kommun.


Igår när jag kom hem från jobbet möttes jag av älskling i dörren som ropade "Mamma, jag har saknat dig. Mamma jag älskar dig!" kanske den bästa terapin man kan få när hjärtat blöder!

Av tigermamman - 8 mars 2012 12:00

It was a beatiful dream
but now its gone
I dreamt you´d stay in our life
but for unknown reasons that couldn’t be
I see you before me, as a saw you last
so full of life promised that was not to be
For a while i felt the joy of life to come
now i have to learn to live life with whats left

Av tigermamman - 8 mars 2012 08:07

Idag vakande jag med blodfärgade flytningar i trosorna... detta gick nog säkerligen åt skogen. Idag är det exakt 2 veckor sen ägglossning, då min mens brukar komma... ännu ingen av den vanliga störtfloden men molvärken känns mer som vanlig mensvärk! Så ledsen nu.

Presentation

Denna bloggen är min ventil, min dagbok. Här är jag anonym.
Jag & maken har ett barn via adoption men socialen vill inte ge oss ett nytt medgivande för syskon (maken över 43 år) så vi har ännu en gång hoppat på IVF-karusellen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards